jag har nog haft djupa ämnen två gånger i min blogg, annars har det bara handlat om mig som person och allt det där.
men nu tänkte jag faktiskt gå in på en djupare diskution med mig själv och ni som vill får gärna delta.

Okej, here we go. Är inte så bra på detta men vi får se vad det blir för pannkaka av detta.

Som ni alla vet så brinner jag för innebandy. Ja låter typ asbög men det är faktiskt sant.
jag tycker verkligen det är skitkul att spela och tycker själv jag har utvecklats under som två senaste åren och faktiskt blivit ganska lovande. Innan kunde jag knappt hantera en boll och det enda man ville var att döda.
Men det går ut på ett schysst spel och ju mer man kör på bra spel, mycket passningar, snack,pepp, lagarbete så psykar man även laget man möter och man kan gå med vinst.

Och som jag skrivit om en gång innan så har jag spelat innebandy nu i 7 år och dom första 4 åren slösade hela vårt lag bort på ingenting. okej, typ första, andra året så var vi lika bra som dom vi mötte då men det var ju för alla var nybörjare. Men sedan när dom började utvecklas så låg vi fortfarande kvar på samma ställe, rörde oss inte ur fläcken. Våra träningar bestod av samma jvl övningar varje jvl träning. Och hur skulle vi då kunna utvecklas? Nej det kunde vi inte.

Men sen tillslut fick vi bort den här tränaren då som vi har klagat på hur länge som  helst och började utvecklas, lite som efterblivna barn, lite senare än alla andra. Eller ja två år senare än alla andra. Men dom här tränarna vi fick har verkligen offrat sin fritid och allt för att vi ska kunna utvecklas. Och det är det vi har gjort. Från att vara totalt värdelösa och aldrig vann en enda match på en  hel säsong till att vinna mot serieledarna och komma bland dom fyra bästa i serien och det är skit kul.
Och jag älskar det.
Men nu så har vi knappt tillräckligt med folkl, i år var vi tvugna att kämpa som satan för att vi skulle kunna ha kvar vårat f16, men vi gav aldrig upp. Vi kämpade oss till den där tredje platsen i serien, vi kämpade varje helg för att spela både match för f16 och damlaget just för att vi inte hade tillräckligt med folk. Och nästa säsong så är det 92orna som blir för gamla för f16 och det gör att dom absolut inte har folk dit, så allla slås i hop till ett damlag, som vi var i år med men på riktigt denna gången.

Men vår tränare vi har, lite smått speciell. Jo hon håller just nu på att träna för tranemo med hennes vän som också spelar i vårt lag, och sen är det två till som tränar med tranemo nu men jag vet inte riktgit vilka dom är, och Fridholm kanske drar till USA, Siri kommer flytta till växsjö och ja jag tror det är ännu mer folk som kommer sluta  och sen kommer vi inte ha tillräckligt med folk för att bli ett lag. Och det är jävligt sorgligt, för jag ska spela.
Men jag vill spela för någonting.

jag pratade med siri om detta innan, och vi kom fram till ett litet förslag. Men vi får se, jag kanske inte vågar. Det kanske blir jobbigt, jag kanske inte platsar. Ja vi får se hur det blir. Men jag kommer i vilket fall som helst fortsätta om ja så ska behöva kämpa för mitt liv.

en guldstjärna till dom som läste eftersom dom ändå förmodligen inte har ngn fritid ;D
nu ska jag sova.
Godnatt!