sitter i sängen och bara tänker atm.
Det är så sjukt, hur livet kan vara så kort för vissa, och att allt kan förändras på en bråkdelssekund.
jag känner, eller känner och känner, vi har snackat ngn gång sådär, men iaf en tjej från hylte och hon kände en kille som dog i förra veckan, han var 90a har jag för mig och dog av en överdos. 19 år.
Det är inte ens hälften av livet han kunde levt.

Och nu ligger en kille från här jag bor då i koma på sjukhus, han är 18 år.
Han fick en flaska i huvudet och det är inte säkert att han vaknar.
Jag kände inte honom, men visst har man snackat med han ngn enstaka gång.
Men ändå är det så jävla hemskt, och om jag hade känt honom, vad hade man gjort då?
Hur hade man reagerat, det är såna frågon som cirkulerar runt i mitt huvud nu.
Jag tror att jag inte hade klarat av om det hade hänt ngn utav mina kompisar och jag vill inte ta reda på det heller.

så med detta inlägget vill jag bara slänga en tanke åt era nära och be er, vara starka och jag hoppas du kämpar och inte ger upp, du har hela livet framför dig och ge för guds skull inte upp!

jag blir ledsen så fort jag tänker på att det kunde varit ngn utav mina kompisar ist, hela gislaved känner varandra och det finns 10000 invånare så ni kan ju tänka er att alla känner alla.
Men vem vet vem det blir nästa gång, don´t give up