kom precis hem från ida och denna dagen har varit mkt lyckad med tusen skratt!
när jag dragit upp till hockeyn med julia började överskottsenergin komma krypande och ju mer tiden gick ju mer hyper blev jag, hahaha älskar det!
Det var nog inte en enda nissa i hela hallen som missade mina kommentarer om matchen, jag var som en slags göteborgs/skånsk kommentator, ja julia tyckte det var kul iaf.
Matchen slutar iaf med att gislaved vinner, tack vare mig? kanske who knows.
Efter vi dött av skratt och endel utskämningar som när julia säger men vart är min lilla balle då? (skulle sagt vart är min lilleman då?, hennes lillebror) framför ett par killar, och som när vi springer ner som ett par galningar till parkeringen letandes efter julias pappa, också framför ett par killar.
Men det handlar om att bjuda på sig själv eller hur? (;.

Iaf så får vi skjuts hem till ida och där väntar ett helt bord fullt med mina brudar och en fet korg med lussebullar och mjölk. Så under den lilla måltiden förlängde jag nog mitt liv med yttligare några år efter ett dussintals skrattanfall. I love it.

Men trots allt denna lyckan så slutar min kväll i tårar och jag kan inte förstå att min Rabih åkte ut ur idol, kan fortfarande inte förstå det. Att mariette fortfarande är kvar, eller eddie som var helt värdelös idag också är kvar,
VARFÖR, VAAAARFÖÖÖÖÖR?! (okej riktigt så överdrivet är det inte)

Men nu ska jag somna gråtandes i en kudde, dränkt av tårar.


Taggar som satan till matchen i morgn!
Nu jävlar!

would you marry me?