Satt och bläddrade bland de olika tv kanalerna ihopp om att finna något roligt att titta på.
Inte ett skit.
Tills jag upptäcke på den allra sista kanalen, hästhoppning.
Kollade en stund och det fick mig att tänka på alla dessa år jag har ridit. Jag har ridit i ungefär 8 år.
Jag började rida när jag var tre år. Fram till jag var ungefär sju år red jag på ridskola på lektioner. Mamma och en kompis till henne köpte ett stall ihop inte långt ifrån vårt hus på landet i Reftele då dom hade två hästar var har jag för mig. Tänk er en unge som är sju år, vaknar på julaftons morgon och hänger med mamma till stallet för att fodra hästarna, ser ett gotlandsruss, en B ponny med en stor röd rosett runt halsen. Jag tror att jag aldrig nått den toppen av lycka någonsin igen. Helt obeskrivligt överlycklig, min allra första häst. Hon var helt underbar! Efter något år sålde vi stallet och flyttade våra hästar till Gark där vi var något år till. Mamma sålde sina hästar och efter ett tag så flyttade vi min häst till Lund innan Smålandsstenar. Där hade jag inte henne så länge innan jag sålde henne för att jag blivit för stor för henne. Efter jag sålt min älskade B-ponny så provred jag en C-ponny en shimmer vid namn Charlie. Vi beslutade oss för att ha honom på helfoder. Vilket innebär att vi ägde inte honom men han var så gott som min, jag tog hand om honom varje dag, red honom varje dag osv. Till slut så blev jag så gammal att mina vänner var viktigare än att åka till stallet varje dag. Vilket jag ångrar så otroligt mycket. Jag saknar att rida så in i helvete. En vacker dag ska jag ha min alldeles egna häst igen.

ett oerhört intressant inlägg och ett stort grattis till alla som läst det.
Här är en bild på min fina häst Chiquita